Nu är fem av tibbarna och jag nyss hemkomna från en härlig långpromenad! Eftersom det är snö överallt så fick vi hålla oss på de plogade vägarna så vi gick ner mot samhället. Hundarna älskar att gå där eftersom det finns så mycket dofter där på alla lyktstolpar och längs cykelvägarna. Vi har drygt tre km ner och så förstås lika långt hem så för det mesta brukar vi fortsätta genom samhället och så hämtar husse oss. Så inte idag utan vi gick en liten rundsväng och så tillbaka på samma väg hem igen. Det var ju bara att gå trodde jag men hundarna trodde förstås att husse skulle komma med bilen   och vände sig om och tittade hela tiden. De kunde inte begripa varför vi skulle gå åt det hållet vi kom från, brukar vi ju aldrig göra annars.

Till slut fick jag dem att fatta att det inte skulle komma nån och plocka upp oss så sent omsider kom vi då hem igen! När vi nästan var hemma började Knutte halta, det visade sig att han hade hela tassen full med is, inte lätt att gå då minsann!

När vi kom hem tog Dixie och jag oss en liten promenad i trädgården med snöskyffeln i högsta hugg, inte lätt att pulsa i snö med den stora magen så jag skottade upp lite gångar åt henne.

Nu sover hela gänget medan jag sitter en stund vid datorn!

Jaha, som vanligt så hade det snöat i morse och snöar fortfarande för fullt! Tibbarna o jag gick en runda fram o tillbaka på vägen för ut i skog och mark går ju inte, där plogar ju inte våran bonde!  Inte så konstigt, tycker inte jag, men Nilla och Dixie tycker att det kunde han ju gott göra!

Sedan var det skottningsdags igen, Fanny, Knutte och Maya stannade kvar ute medan övriga tre gick in i värmen. Jag skottade garageuppfart och plötsligt kommer Maya o Fanny gående till mig, jaha tagit sig över staketet förstås, men var fanns Knutte?

Jo, han tog ju inte den smarta vägen som de andra två, utan tog sig över det höga staketet och hamnade på åkern, så där satt han fast! Snön var ju inte så hård där utan mjuk eftersom ingen gått eller skottat där så han sjönk!  Han stod där och såg snopen ut med snö nästan ända upp till öronen! Stackars Knutsson! Det blev utryckning och upphalning   och så förpassades alla tre till rätt sida om staketet igen! Det tog cirka 2 minuter, sedan kom alla tre gående samma väg, även Knutte hade konstaterat att om man tog vägen över det låga staketet så hamnade man i ploghögen som var hård och bra att gå på så det var bara att börja skotta innanför staketet! Så var det gjort och tre snopna tibetaner sitter nu innanför och undrar var deras bra väg försvann!

Nu börjar både jag och tibbarna tröttna på all denna snö!

Idag var jag tvungen att skotta längs insidan av staketet, Fanny var på väg att kliva över för snön bar henne och hon nådde nästan ända upp till kanten av staketet. Men tji, fick hon för jag var snabbt där med skyffeln och skottade bort snön så nu är det tibbesäkrat tills nästa snöfall!

Här har det hänt massor sedan sist, Nilla har varit jättesjuk och legat en dryg vecka på Läckeby djursjukhus. Jag upptäckte att hon börjat blöda runt en tand, blödningen ville inte sluta så vi fick åka iväg akut. Hennes blodvärden var jättedåliga så hon var tvungen att få blod flera gånger. Efter medicinering och blodstoppande så slutade det i alla fall att blöda. Nu har hon varit hemma i två veckor och mår bra, hennes värden är mycket bättre, och vi går på återbesök och kollar upp det. Veterinärerna kan inte riktigt säga vad felet är, eventuellt en autoimmun sjukdom eller något annat. Bara att vänta och se. Huvudsaken är ju att Nilla mår bra.

Dixie mår bra och magen växer! Nu är det bara en dryg vecka kvar tills det är dags! Ska bli så spännande att se vad som gömmer sig i den tjocka magen!

Vår gamla Cajsa fick somna in i onsdags, det är så tomt efter henne här men hon finns med i våra minnen för alltid.

Fast man har flera hundar så är det alltid lika jobbigt när en försvinner för alltid, alla är ju individer och älskade för den de är!